”Studentkorridoren har fått ett oförtjänt dåligt rykte”
Förväntan över att ha skickat in sin ansökan till högskola och/eller universitet ska inte behöva innebära oro över att få tag på en studentbostad. Uppsalahems fastighetschef för Studentstaden och ordförande i Studentbostadsföretagen, Jenny Wikström, blickar framåt. Läs hennes tankar kring ansökningar, studentbostadsmarknaden och korridorens vara eller icke vara.
När jag började fundera på vad jag skulle skriva om i den här krönikan, mindes jag tillbaka på min egen studietid. Efter att spenderat två år i USA som utbytesstudent var det dags att söka till Uppsala universitet. Jag minns att min mamma skickade över kurskatalogen till mig i USA. Ja, det var så länge sen att det var en fysisk katalog. Det var med stor förväntan jag skickade in min ansökan och väntan på antagningsbeskedet i mitten av juli började. Skulle betygen räcka för att komma in?
Min favorittid på året är runt terminsstart. Studenterna kommer tillbaka till stan, luften blir klarare och det ligger förväntan i luften. Ibland, men bara ibland, önskar jag att jag fick vara recce igen. Allt det nya, hela livet framför mig.
Men något annat som inträffar då är också oron över om man ska få en studentbostad. Så hur ser det ut på den här studentbostadsmarknaden som alla dessa förväntansfulla studenter ska ta sig in på? Det är en fråga jag ägnar ganska mycket av min tid att försöka skapa mig en uppfattning om. Den eviga frågan om det är brist, balans eller överskott på orten. Hur mycket behöver vi bygga för att svara upp mot efterfrågan, samtidigt inte riskera att stå med vakanser. Det är inte en lätt fråga att svara på – hur långt är ett snöre? Så känns det ibland när vi pratar om hur läget faktiskt är, särskilt i Uppsala där vi har cirka 30 olika uthyrare av studentbostäder. Hur sjutton ska en blivande student från Kiruna eller Eslöv kunna navigera på vår marknad? Och hur når vi bostadsförvaltare ut till våra potentiella kunder? Och hur vet vi hur många studentbostäder som respektive ort behöver?
Sveriges studentbostadsmarknad är i förändring på flera sätt. Faktum är att det senaste året har en ny bild börjat ta form gällande efterfrågan på studentbostäder. Det skiljer sig mycket över landet, till och med på samma ort eller i det egna beståndet kan aktörer uppleva stora skillnader. Bostadens läge i förhållande till campus och till exempel studentnationer har fått större betydelse för en bostads attraktivitet. Det som också är tydligt nu är att efterfrågan skiljer sig mellan olika typer av studentbostäder, det går betydligt fortare att få ett rum i korridor än en etta. Rum i korridor är inte lika attraktivt som en egen etta eller att dela en större lägenhet med kompisar – även om alternativet är att fortsätta bo kvar hemma eller osäkert i andra hand.
Denna förändring i efterfrågan ställer högre krav på oss studentbostadsförvaltare. Vi är många i branschen som har ett stort bestånd av traditionella rum i korridor och vi behöver se över vårt erbjudande. Hur kan vi skapa något som inte bara accepteras av studenterna utan även efterfrågas? Studentkorridoren är branschens mest hållbara boende. Det finns forskning på att delat boende är bättre för vår planet och även för oss som människor. Vi behöver uppdatera korridorerna och prata mer om fördelarna med delat boende.
Jag tycker att studentkorridoren har fått ett oförtjänt dåligt rykte. Som ny student i en stad är det ett perfekt första boende. Du träffar nya människor, lär dig att bli vuxen och du vet vad ditt boende kostar. Psykisk ohälsa ökar bland våra unga och att då sitta ensam i en liten etta tror jag inte hjälper. Det finns en enorm potential i korridoren som både branschen och studenten behöver se. Många bygger om sina korridorer till ettor. Med tanke på förändringarna i efterfrågan så förstår jag att det behövs, men själv är jag inte beredd att ge upp korridoren riktigt ännu.
